3D-skrivare

Från Makers.nu
Hoppa till: navigering, sök

En av de största bidragande orsakerna till att makerrörelsen växt sig så stark på senare år är onekligen tillgången till billiga 3D-skrivare. Med hjälp av dessa kan man lätt ta sin idé ifrån tanke till produkt på ett enkelt sätt. I vissa fall kanske inte 3D-utskriften går att använda direkt såsom den är, kanske den är för vek eller för temperaturkänslig, men man kan i alla fall få fram en godtagbar prototyp. Att kunna ta fram prototyper och användbara modeller på en relativt kort tid har revolutionerat såväl tillverkningsindustrin som makerrörelsen.

Rimliga priser

3D-skrivare är långt billigare än någonsin. Dock så är det som alltid att man får vad man betalar för. Även om de billigaste skrivarna kan skapa riktigt bra utskrifter, så är det ofta problem med dessa och de kan kräva mycket extrajobb i form av kalibrering och underhållsarbete. Det kan vara en svår avvägning om man bör skaffa en enda 3D-skrivare av bättre/dyrare slag eller ett antal enklare och billigare. Oavsett typ av 3D-skrivare så är utskriftsprocessen långsam och har man många som vill skriva ut så kan väntetiden bli lång.

Man bör alltså ha i åtanke att 3D-skrivare är rejält långsamma. I de flesta fall kommer ni inte att hinna skriva ut mer än en handfull projekt under varje makerspace-träff. När ert makerspace växer till sig så kommer ni att ha behov av flera skrivare. Det kan vara bra att redan från början planera för hur ni ska kunna expandera 3D-skrivarparken i ert makerspace. Såväl kostnad som utrymme/placering bör finnas med i era planer.

3D-skrivare sjunker snabbt i pris och det tillkommer nya, bättre varianter hela tiden. Såväl utskrivningstid och precision som möjliga utskriftsmaterial förbättras hela tiden. Köp därför inte in onödigt många skrivare direkt ni startar. Det kan vara förmånligt att avvakta med extra skrivare till ni verkligen behöver dem. Då kan det ha hunnit tillkommit långt bättre modeller till lägre priser.

Inför inköp

När ni ska införskaffa en 3D-skrivare bör ni börja med att skapa en kravspecifikation. Vilka egenskaper vill ni att era utskrifter ska ha? Vissa utskriftsmaterial är t.ex. inte vattenbeständiga och olika material har olika egenskaper vad gäller hållfasthet. Behöver ni kunna skriva ut med olika färger? Hur noga är precisionen på utskrifterna? Hur stor volym vill ni att era utskrifter ska kunna fylla?

Här följer ett antal aspekter som ni bör tänka på inför ett inköp av 3D-skrivare.

Utskriftsmaterial

De mest vanligt förekommande 3D-skrivarna använder sig av en teknik där de smälter ned plaster och skriver ut tunna lager av den smälta plasten. Plasten levereras som trådar samlade på en rulle. Det är oftast mer prisvärt att ha en maskin som kan hantera större rullar, då dessa är brukar vara billigare. Vissa 3D-skrivare kan enbart drivas med plast som köps direkt ifrån tillverkaren. Ofta är denna typ av rullar märkta med ett chip som enbart möjliggör att man använder sig av "rätt" typ av material. Dessa rullar kan vara dyrare att införskaffa och man är låst till en enda inköpskälla. Kolla noggrant vad material kostar. I vissa fall kan materialet snabbt komma att kosta mer än maskinen i sig!

Det är vanligtvis en av två plasttyper som man skriver ut med i en 3D-skrivare. Bägge typerna har något olika materialegenskaper:

ABS

ABS-plaster smälter vid en något högre temperatur än PLA-plaster. ABS kräver att man har en upphettad bottenplatta för att få bra resultat. Många skrivare som kan skriva ut med ABS är helt förslutna och värmer upp hela sitt innanmäte. Det gör att skrivaren kan skriva ut snabbare och med bättre precision. ABS-plasten kan lätt förvrängas om den kyls ned alltför häftigt.

ABS-plast ger bra precision på utskrifterna. Dock kan det uppstå förvrängningar om inte skrivare och bottenplatta är nog uppvärmda. I vissa fall kan det även uppstå en lätt avrundning på detaljer med ytor som har skarpa vinklar. Det senare är svårt att komma ifrån och är något man bör ta med i beräkningen när man skapar sina modeller.

ABS-plast avger en karaktäristisk doft när den smälter. Många finner den obehaglig. Det är därför viktigt att ha bra ventilation som kan suga bort doften. Man vill alltså in placera en dylik skrivare var som helst. Om ni tänker införskaffa en 3D-skrivare för ett klassrum eller liknande, ha i åtanke att det kan bli att lukta illa om ni väljer ABS-plast som utskriftsmedia!

ABS är mycket starkt. Den går att lösa upp med aceton och man kan därför "limma" samman olika objekt med hjälp av aceton. Det går även att förfina ytan på utskrivna objekt genom att antingen doppa dem i aceton eller att lägga dem i en behållare med acetonångor. Detta går inte att göra med PLA-plaster.

Det går att efterbearbeta de utskrivna objekten, t.ex. kan man sandpappra dem för att få en bättre yta. Det gör att det är enkelt att korrigera smärre fel eller att få bort eventuellt överflödigt stödmaterial.

LEGO-klossar är gjorda av ABS-plaster.

PLA

Till skillnad mot ABS, så doftar inte den smälta PLA:n lika obehagligt. Doften påminner om sötaktig matlagningsolja. Det är ändock bra att ha tillgång till god ventilation under skrivprocessen. Få finner dock denna doft påträngande och denna typ av maskiner passar därför bättre om man ska placera maskinen i en reguljär klassrumsmiljö.

PLA är bättre för detaljer som har ytor med skarpa vinklar. Det är mindre chans för att det ska uppstå förvrängningar eller sprickor i de utskrivna objekten. Det går ofta skriva med högre hastighet när man använder PLA än när man använder ABS.

Maskiner som jobbar med PLA behöver inte ha vare sig uppvärmd platta eller vara förslutna. I vissa fall kan dock en försluten, uppvärmd skrivare göra att man kan skriva ut saker mycket snabbare.

PLA är ett starkt material och det är något styvare än ABS. Det är inte lika lätt att behandla det i efterhand. Det går inte att lösa upp i aceton och man kan därför inte efterbehandla det på samma vis som ABS.

PLA är skapat utifrån olika typer av sockerrika plantor och grönsaker. Det gör att det är ett material som är bättre för miljön än ABS (som är oljebaserat).

Den låga smältpunkten gör att PLA-objekt lätt kan förvrängas i efterhand. Lämna t.ex. inte PLA-objekt i bilen under en solig dag.

Vilken är bäst?

Vilken variant bör man välja? Det bästa är nog att införskaffa en skrivare som klarar av bägge typerna av plaster. Då kan man alltid skriva ut med det material som passar bäst för den specifika utskriften.

ABS är mest vanligt förekommande i mer professionella ingenjörssammanhang, medan PLA är mer vanligt i hobbyistsammanhang. Ingen av dem är dock dålig och det är svårt att rekommendera den ena över den andra...

Kom ihåg

Båda plasttyperna bör lagras så torrt som möjligt. En fuktig miljö kan innebära att utskrifterna påverkas negativt.

Kom ihåg att det finns olika diameter på trådarna. Se till att ni får rätt diameter när ni köper in materialet! Likaså kan det vara olika storlek på rullarna och de största rullarna passar inte in i alla maskiner. I många fall kan man dock skriva ut sin egen rullmatare som gör att man kan använda andra rullstorlekar än de som maskinen klarar av.

Andra material

På sistone har det börjat komma till en hel del nya material som går att skriva ut med. I många fall handlar dessa om blandmaterial, t.ex. en blandning av trä och polymer. Dessa är inte så vanliga ännu och vi går därför inte in på dessa.

Det finns en uppsjö av andra typer av material som 3D-skrivare kan jobba med. Man kan t.ex. skriva ut i olika typer av metall eller kolfiber. Maskiner som klarar detta är dock än så länge mycket dyra. Det finns även maskiner som blandar olika av material för att uppnå speciella egenskaper, t.ex. kan man blanda metall i plast för att öka stabilitet eller för att göra slutprodukten elektriskt ledande.

Det finns även 3D-skrivare som är mycket specialiserade, bland annat finns det 3D-skrivare som kan skriva ut olika typer av matvaror. Även den medicinska världen håller på att revolutioneras av 3D-skrivartekniken, då man numera kan skriva ut olika typer av organ. Dessa typer av 3D-utskrifter går dock långt utanför rammarna för detta dokument...

Utskriftsvolym

Utskriftsvolymen är avgörande för hur stora objekt som kan byggas i 3D-skrivaren (i många fall kan man förstås dela upp en utskrift i flera separata utskrifter och sammanfoga dessa). De flesta skrivare har olika dimensioner på bredd, höjd och djup för utskrifterna. Att ha en stor utskriftsvolym möjliggör inte bara att man kan skriva ut större objekt, det ger en även chansen att skriva ut flera, mindre modeller samtidigt. Eftersom utskrifter kan ta så lång tid, kan det vara en mycket bra idé att lägga in flera objekt i en och samma utskrift så att maskinen jobbar så effektivt som möjligt (kom dock ihåg att om utskriften ballar ur, så blir oftast alla objekten felaktiga).

Titta gärna runt på olika 3D-modeller på nätet för att se hur stora dessa är. Då får ni en bra uppfattning om vilken typ av objekt som kan skrivas ut med en viss utskriftsvolym. Kom ihåg att det är möjligt att dela upp utskrifter i flera delutskrifter som man i efterhand sammanfogar till en helhet. Det gör att man inte nödvändigtvis begränsar sig jättemycket om man väljer en 3D-skrivare med något mindre utskriftsvolym.

Upplösning

3D-skrivare skriver ut genom att skapa tunna lager av byggmaterialet. Dessa byggs ovanpå varandra och bygger upp den slutliga modellen lager för lager. Desto tunnare lager som skrivaren kan skapa, desto högre precision och exakthet får man på sina utskrifter. Desto tunnare lager man har, desto längre kommer utskriften att ta. Oftast så kan man ställa in olika lagertjocklek och på så vis minimera utskriftstiden för de objekt som inte kräver alltför hög precision. Rent generellt kan man säga att utskriftstiden dubbleras varje gång lagerstorleken halveras. Det kan vara en svår avvägning att välja mellan om man vill ha hög precision och lång tidsåtgång eller det motsatta förhållandet (speciellt i ett makerspace där det kan vara många som står på kö till maskinen).

De billigare 3D-skrivarna jobbar med lager som ligger mellan 100 - 200 µm. Vilket brukar duga till riktigt bra utskrifter. Lyxigare skrivare kan ha mycket lägre lagertjocklekar, vanligtvis i storleksordningen 20 µm. Man ska dock inte stirra sig blind på lagertjockleken, det är inte den enda parametern som avgör hur bra utskriften blir. Maskinens mekanik kan även den påverka, kanske den inte är speciellt precis i sin konstruktion trots att den kan hantera mycket tunna lager. Man kan jämföra med en digital kamera, där inte alltid den kamera som har flest megapixlar är den som ger bäst bilder.

Utskriftsyta

Det är viktigt att ha en bra bottenyta på vilken 3D-utskrifterna ska göras. Bottenytan kan påverka utskriftskvalitén långt mer än man tror. En skev eller ojämn yta kommer att leda till en dålig utskrift och en yta på vilken det är svårt att fästa byggmaterialet kommer oftast att misslyckas.

Det är förstås viktigt att bottenplattan och utskriftsytan är så plana som möjligt. Är ytan sned kan hela utskriften påverkas. Många 3D-skrivare kräver att man manuellt justerar utskriftsytan. Detta kan vara mycket pilligt. Dock brukar justeringen inte behöva utföras vid varje utskrift utan den håller sig rätt så länge (såvitt man inte flyttar på skrivaren). Om det krävs att man lossar på utskriftsplattan efter utskrift (för att få loss 3D-föremålet), så kan man vara tvungen att göra en kalibrering av ytan varje gång man ska skriva ut. Vissa moderna (oftast dyrare) 3D-skrivare kontrollerar ytan automatiskt och justerar antingen ytan eller utskriften för att åtgärda eventuell skevhet.

Bottenytan måste kunna hålla kvar byggmaterialet på plats, annars är risken att materialet åker runt och att utskriften blir förstörd. På vissa modeller sätter man maskeringstejp på byggytan för att bygget ska fastna. Detta brukar göra att det är enkelt att ta loss bygget efter det att utskriften är klar. Andra modeller kräver att man applicerar lim på byggplattan. Det brukar göra att det blir svårt att få loss bygget i efterhand (man kan vara tvungen att lägga platta och bygge i blöt för att få loss dem ifrån varandra). En annan metod för att hålla utskriften på plats är att ha bottenytor som har små hål i sig. Dessa fylls med plast och bygget är därmed välförankrat. Dock är denna typ av utskrifter svåra att få loss och det kan vara tidsödande att få loss modellerna.

För våra Strasys 3D-skrivare köper man speciella bottenplattor som sätts in inför varje utskrift. Dessa kan i bästa fall återanvändas ett par gånger. Men skrivaren är rätt känslig på att bottenplattan är helt ren. Plattorna är relativt kostsamma och man måste definitivt ta med kostnaden på dessa när man gör sin driftsbudget. När det är klart så brukar bygget sitta fast riktigt hårt på bottenplattan. I vissa fall kan man böja bottenplattan lite hit och dit för att modellen ska lossa. I andra fall måste man lägga platta och modell i blöt för att de ska lossa. Det kan vara en bra idé att ha en tvättanordning avsedd för att lossa på modell och för att att ta bort stödmaterial, se nedan för mer om detta.

Utskriftsytan är i vissa fall uppvärmd. Det minskar risken för att det ska uppstå förvrängning på bottenlagren. Dylik förvrängning är rätt så vanlig med ABS-plaster. Om ytan inte är uppvärmd finns chansen att bottenkanterna på bygget förvrängs uppåt. Många skrivare har en försluten byggarea som värms upp. Detta ger absolut bäst resultat och minimerar risken för förvrängningar. Denna typ av skrivare brukar dock vara lite dyrare. Det kan dock vara värt det, då det höjer kvalitén på byggena och minimerar chansen att ett bygge går fel. Det kan bli rejält dyrt om flertalet utskrifter går åt pipan, för att inte tala om att det förspiller mycket tid.

I många fall måste man justera avståndet mellan extrudern och utstriftsytan. Detta avstånd kan ju förändras om man använder olika typer av tejp eller liknande. Avståndet kan även förändrats om man avlägsnat bottenplattan och sedan satt tillbaka den. Man får i såna fall ställa in hur långt ner extrudern når. Den ska vara drygt ett A4-arks tjocklek ifrån utskriftsytan. Det är förstås noga att få detta avstånd så precist som möjligt så att inte extrudern slår i bottenplattan under utskrift. Händer detta så kan man skada extrudern. Dyrare modeller av 3D-skrivare kan genomföra denna kalibrering automatiskt.

Stödmaterial

När man ska skriva ut komplexa modeller, t.ex. modeller där man har lager som skjuter ut utanför de underliggande lagren, så kan det uppstå problem. Plasten kan förstås inte skrivas ut mitt i luften, utan den måste vila på föregående lager. I många fall klarar skrivaren av att skriva en gnutta utanför föregående lager. Men med komplicerade modeller kanske inte detta räcker. För att råda bot på denna typ av problem kan man använda sig av stödmaterial som byggs upp underifrån, uppe på vilket övre lager kan byggas.

Vissa maskiner har två extruders, där den ena skriver ut stödmaterial och den andra skriver ut byggmaterial. I dessa fall brukar stödmaterialet vara ett sprödare material som är lätt att avlägsna i efterhand. Stödmaterialet brukar gå att avlägsna antingen genom att bryta loss det eller genom att köra det i en tvätt som luckrar upp stödmaterialet. Dessa typer av maskiner kostar oftast mer att införskaffa och de har högre driftskostnader, dock brukar de prestera bättre resultat. Vilket gör att den extra kostnaden kan vara en bra investering.

För maskiner som inte har stödmaterial, kan man vid behov skapa stödpelare i modellen man ska skriva ut. Dessa kommer då att skrivas ut i skrivarens vanliga material, som en del i modellen. I efterhand får man avlägsna dessa stödpelare. Vilket kan vara något pilligt och det kan vara svårt att få till riktigt snyggt.


Gränssnitt

Rent generellt kan man säga att det finns två huvudmetoder för att ansluta sin 3D-skrivare till datorerna i makerspacet, antingen kör skrivaren USB eller också kan den nätverksanslutas. De lite dyrare modellerna brukar erbjuda bägge typerna av gränssnitt. I vissa fall kan man även skriva ut direkt ifrån skrivaren utan att ansluta en dator.

USB

Det vanligaste gränssnittet, i alla fall på billigare skrivare, är USB. Nackdelen med USB är att man enbart kan ansluta skrivaren till en enda dator åt gången. Med tanke på hur lång tid varje utskriftsjobb tar så kanske det inte är något större problem. Man kan helt enkelt ha en specifik dator som är dedikerad till att vara 3D-utskriftshanterare.

Det är bra att ha en skrivare som har gott om minne, så att hela modellen kan laddas över till den när utskriften ska ske. Om så inte är fallet är datorn tvungen att vara ansluten och ha utskriftsprogramvaran igång under hela utskriften. De flesta moderna modeller laddar in hela modellen innan utskrift, så detta bör inte vara ett problem.

Ethernet

En nätverksansluten 3D-skrivare gör att man enklare kan komma åt den ifrån flera datorer i makerspacet. Dock kräver de flesta 3D-skrivare egna programvaror för utskrifterna. Vilket gör att man måste ha tillgång till dessa på alla datorer som ska kunna skriva ut. Beroende på programvarulicens, kanske man inte får installera programvaran hur som helst. Vilket kan leda till att man, precis om i fallet med USB, måste ha en dator som är dedikerad för 3D-utskrifterna.

SD-kort / USB-drive

Vissa skrivare kan man använda sig av utan tillgång till dator. Dessa har antingen SD-kortsläsare eller möjlighet till att ansluta en USB-drive. På dessa maskiner finns ett enkelt användargränssnitt som möjliggör att man kan välja ut vilken modell som ska läsas ut ifrån mediet ifråga och därefter starta en utskrift. Dessa interface är dock oftast mycket förenklade och bristfälliga, speciellt i jämförelse med de fullödiga programvarorna som man kör på en dator.

WIFI

Några nyare modeller av 3D-skrivare har inbyggt WIFI-support. I stort sett fungerar det som de ethernet-baserade varianterna. Dock är WIFI-varianten oftast mycket långsammare än vad en ethernet-anslutning skulle vara. Vilket kan spela roll om man ska skriva ut stora, komplicerade modeller. Dock är förstås överföringstiden väldigt kort och i det närmaste försumbar i jämförelse med den långa utskriftstiden.

Vilken ska man välja?

Ingen av interfacen har egentligen någon större fördel över den andra. Om det inte är stora krav på att flera datorer ska kunna ansluta sig vill säga. Det kan förstås aldrig bli fel om man väljer en skrivare som klarar av bägge typerna av gränssnitt.

Bygga själv?

Många billigare 3D-skrivare kommer i byggsats. Dessa kan kräva en hel del jobb för att få igång. Det är inte bara själva byggandet som kan vara krångligt (men rejält lärorikt), man måste även kalibrera skrivaren själv. Något som kan vara nog så svårt att få till helt rätt.

Om man är en skola, t.ex. med teknisk inriktning (som vi), kan det vara en bra idé att köpa in ett antal byggsatser och låta era elever bygga samman dessa. Det är en mycket lärorik process. I slutändan får ni ett antal skrivare till ett relativt billigt pris. Dock så är de flesta byggsatsskrivare av något lägre kvalitet än de färdigbyggda. Det gör förstås inte att de är oanvändbara, tvärtom så är fördelarna många med att ha ett stort antal skrivare.

För den riktigt äventyrlige finns det många beskrivningar på nätet över hur man kan bygga sin egen 3D-skrivare mer eller mindre ifrån scratch.

Vilken ska man köpa?

När ni skapat er kravlista bör ni gå ut på nätet och titta på de många recensioner av 3D-skrivare som finns att tillgå. Vilken modell uppfyller era önskemål bäst? Kom ihåg att kolla om modellen finns att tillgå i Sverige eller i alla fall att den går att införskaffa relativt enkelt. Som skola kan man förstås vara bunden av inköpsavtal och i vissa fall kanske en upphandling måste ske. Se till att läsa recensioner som är färska, många skrivare förbättras kontinuerligt och deras driftsegenskaper kan förbättras med tiden (eller försämras i ett fåtal fall).

Kom ihåg att många recensioner bara skrapar på ytan av användningen av de olika 3D-skrivarna. Man har sällan eller aldrig testat maskinerna under en längre tid. Så när ni fokuserat er på ett par intressanta maskiner, försök hitta på mer djupgående, långtidstest av dessa.

Oavsett vilken modell man väljer så bör man bli rätt så nöjd. De nyare 3D-skrivarna har inte de barnsjukdomar som drabbade de äldre modellerna och de flesta moderna skrivare producerar 3D-objekt av mycket god kvalitet.

Driftskostnader

Man bör komma ihåg att driftskostnaderna för en 3D-skrivare kan bli rätt så höga. Kolla noga vad material till skrivaren kostar innan ni införskaffar den. Det kan även vara andra saker än byggplast som kostar, vissa modeller kräver speciella bottenplattor för byggen medan andra har bottenplattor som behöver tejpas med en specialtejp för bästa funktionalitet. Det kan alltså komma till en hel del extra kostnader för byggen, så var noggrann och ta reda på så mycket information som möjligt om din kommande 3D-skrivare.

Vissa 3D-skrivare kräver att man använder sig av tillverkarens material. Trådrullarna är chippade och skrivaren accepterar enbart den korrekta typen av rulle. I många fall är dessa material långt dyrare än de billigaste materialen man kan köpa. Med dessa 3D-skrivare är man alltså låst till tillverkaren och får förlita sig helt och hållet på att denne tillhandahåller billigt material. Skulle de chockhöja materialpriset, så sitter man i en rävsax.

Det är viktigt att få en 3D-skrivare som är pålitlig. Modeller som går fel mitt i utskriften kan bli kostsamma. Det går åt mycket material i onödan och detta material är oftast inte återanvändbart. (Det finns maskiner som kan omvandla plastkulor och misslyckade byggen till nytt byggmaterial, dessa är dock inte så vanliga ännu). Förutom materialkostnaden så uppstår det förstås ett rejält tidssvinn när utskrifter går fel.

Tvätt

För de typer av skrivare som använder sig av stödmaterial så kan man i vissa fall behöva använda sig av en tvätt för att få bort stödmaterialet. Vanligtvis är detta inte mycket mer än en "diskmaskin" som tvättar den utskrivna modellen under en längre tid. Oftast så är det vanligt diskmaskinsmedel som används i dessa tvättar, även om man behöver dosera långt mer än i en vanlig diskmaskin. I andra fall kan tvätten även använda sig av ultraljud. Detta kan vara bra, för då kommer stödmaterialet att lossa bättre, speciellt inuti de småhål som kan finnas i modellen.

Det finns negativa miljöaspekter på att använda sig av en dylik tvätt. Eftersom de kräver mer diskmedel, så ökar utsläppen samt att det kommer att vara plastmaterial med i utsläppsvattnet.

Om er tilltänkta maskin kräver en tvätt för efterbehandling av modeller, så måste ni ta med detta i er budgetkalkyl. Det är inte bara en extra maskinkostnad vid uppstart, utan det kommer även att bli en extra driftskostnad. Likaså tar tvättprocessen relativt lång tid, vilket gör att processen ifrån modell till färdig, användbar utskrift ökar markant. Har man en större tvätt kan man dock köra flera utskriftsobjekt samtidigt, vilket minimerar efterbehandlingstiden.

Om man har en maskin med löstagbar bottenplatta och utskrifterna har en tendens att fastna i denna, så kan det vara bra om man har en tvätt som kan rymma både utskrift och bottenplatta. Det är alltså bra att införskaffa en rymlig tvätt.

Kösystem

På grund av 3D-utskrifternas långa utskriftstider, så bör man ha något slags kösystem för användning av skrivarna. Det kan vara en bra idé att ha ett online-system där makers kan boka in sig i förväg. När man bokar in sig bör man uppge en ungefärlig tidsuppskattning för hur lång tid ens modell ska ta att skriva ut. Då kan efterföljande i kön veta ungefär när skrivaren blir tillgänglig igen.

Det kan även vara bra om man har en process där deltagare i förväg kan skicka in de filer som ska skrivas ut. Då kan man dra igång utskrifterna direkt en skrivare är ledig och 3D-detaljerna kan vara mer eller mindre färdiga att tillgå när deltagaren anländer till makerspacet.

Om ni ämnar ha förutbestämda projekt som era deltagare ska genomföra så bör ni se till att det redan finns ett antal färdiggjorda delar att tillgå. Man bör självklart visa hur delarna skapas, men för att hålla igång själva byggandet så är det utmärkt om det finns färdiga delar som man kan använda sig av direkt. Då slipper 3D-utskrifter, eller liknande, bli en flaskhals.

Kalibrering

Att kalibrera en 3D-skrivare kan vara komplicerat. De dyrare modellerna är ofta välkalibrerade från början, men även dessa kan krångla över tiden. Även om ens skrivare är kalibrerad ifrån starten, bör man lägga in en kalibreringskontroll som en del i underhållsarbetet.

Ett relativt enkelt sätt på vilket man kan kontrollera kalibreringen är genom att skriva ut kuber. Dessa behöver inte vara större än vanliga speltärningar. Mät sedan höjd, bredd och djup på dessa. Stämmer storleken med den du angav i din modell? Är sidorna vinkelräta mot varandra? Utifrån dessa mätningar kan du finslipa de olika inställningarna på din 3D-skrivare.

Uppdelning av modeller

Även om en tjusning med 3D-skrivare är att man oftast kan skriva ut saker i en enda körning, så ska man inte underskatta flerstegsutskrifter. Dels kan dessa vara mycket enklare att skriva ut korrekt, då det oftast är intrikata, komplexa regioner som förorsakar att skrivaren misslyckas. Dels möjliggör uppdelning att man kan skapa större detaljer än 3D-skrivaren annars skulle ha klarat av att skapa. En annan viktig aspekt är att man har större kontroll över vissa parametrar såsom t.ex. ihålighet på detaljer. När man delar upp en modell så kan man vara säker på att inte alltför mycket material slösas bort genom att regioner fylls onödigt mycket.

Många typer av modeller kan vara omöjliga att skriva ut i en enda utskrift. Detta gäller speciellt om man har en skriva som inte använder sig av stödmaterial. I många fall går det att lägga med tunna "stödspröt" i modellen som kan hålla upp utskjutande ytor även om skrivaren inte har stödmaterial. Dessa är dock pilliga att ta bort och det kan kräva mycket efterarbete och tid för att få modellen i det skick som man eftertraktar. Med denna typ av modeller kan det vara bättre att dela upp den i flera delar och sammanfoga dessa i efterhand. Om modellens delar inte är alltför stora kan man skriva ut dem i samma körning, liggandes bredvid varandra.

En annan anledning till att man kan vilja dela upp sin modell är om man vill ha olika färger på olika delar. Har man inte en skrivare som kan skriva ut i flera färger, eller som bara kan skriva ut ett begränsat antal färger, så kan man bli tvungen att skriva ut modellens delar i flera pass.

Flerfärgsutskrifter

Vissa 3D-skrivare har två, eller flera, extruders som kan matas med olika trådar. Dessa kan då ha olika färg och man kan på så vis får till utskrifter med olika färger. Det finns även skrivare som har två extruders, där den ena skriver ut stödmaterial och den andra skriver ut modellmaterialet. Dessa kan alltså inte skriva ut i flera färger, trots att de har två extruders.

För de flesta flerfärgsskrivare gäller att man måste dela upp sin modellfil i flera delfiler, en fil per färg. Man måste alltså dela upp sin modell i flera olika delar, där varje del motsvarar en färg. Det blir lite som ett 3D-pussel. Kolla upp så ditt 3D-modelleringsverktyg kan producera dylika uppdelningar på ett enkelt sätt. Annars kan det bli rejält jobbigt att skapa dina utskrifter. I vissa fall kan uppdelningen göras i programvaran som följer med 3D-skrivaren.

Att skriva ut i flera färger ökar chansen till strul. Rent generellt kan man säga att flerfärgsutskrifter har långt större chans att misslyckas än "normala" utskrifter. Det kan därför vara bättre att dela upp flerfärgade modeller i flera bitar och skriva ut dessa var för sig. Därefter kan man sammanfoga dessa i efterhand.

3D-modellering

Se 3D-modellering för mer information om detta.

Alternativ till 3D-skrivare

Det finns några billiga alternativ till 3D-skrivare.

Om man vill skapa gummiliknande detaljer, så passar Sugru bra.

Om man ska skapa enklare 3D-detaljer så kan en 3D-penna vara ett bra alternativ.

I vissa fall kan dessa alternativ till och med vara snabbare och flexiblare än en 3D-skrivare.